Skulle vilja skriva lite om min hembygd Edeby, Wäddö

Skrivet av Sven Holvander under 2008-2009

Ingrid och Sven Holvander 2006

Jag är född i Edeby hos farmor o farfar mitt i byn. Farmor o farfar var tidigare bönder i Östernäs där pappa är uppväxt och arbetade hemma. Så sålde farfar hemmanet och köpte i Edeby där pappa arbetade hemma. Där gifte han sig även med Ida Amalia Jonasson. De arbetade hos farfar något år. Farmor Maria Kristin född i Husby, Lyhundra 1844 20/8, död 1936 10/4. Farfar Anders Viktor Andersson född 1841 11/3 i Edebo, död 1933 16/4.

Farfar Viktor fick 5 barn: Gustav, Mari, Vilhelm och Kalle samt Walfrid.

När farfar sålde hemmanet i Edeby fick alla barnen 4000 kr i var. Kalle hade emigrerat till USA och trots efterforskningar kunde de ej nå honom.

Innan farfar sålde gården arrenderade han ut den 5 år till en familj, Axel och Ida Jansson. De hade 3 barn, Hjalmar, Gösta och Gullan. Vi barn var ofta och lekte hemma hos dem på 20-talet. Axel Jansson med familj blev sedermera torpare till Prästgården. Där fick Axel Jansson arbeta 3 dar i veckan för att bo på sitt torp. De kunde ha en häst och ett par kor samt några höns och en gris till Jul.

På 30-talet upphörde alla torp och statare i Sverige.

När farfar sålde gården, undantog de ett mindre hus där de kunde bo kvar livet ut, kök ganska stort, en liten kammare och sal. Vi barn var ofta och hälsa på dem.

Pappa o mamma köpte en ganska stor gård uppi byn, 50 tunnland åker och 400 tunnland skog, mycket skog. Alla gärden låg väldigt utspridda, med stora avstånd på 9 ställen. De hette, Tomta, Sandagärde, Smoga, Senmyra, Norrängen, Träska, Dalkarsrya, Östergärde och Söderängen. Söderängen var ganska stort med många åkerlappar och en lada att förvara hö i, som kördes hem på vintern. Det gick åt mycket folk och hästar att sköta om allt detta på så många ställen. När vi var små hade vi både dräng och piga, men det behövdes nog. Vi var 9 st syskon så mamma har haft ett hårt arbete, men hon klagade aldrig, en fantastisk kvinna alltid glad och pigg.

Mormor och morfar

Nu ska jag berätta lite om mormor och morfar. Mormor Anna Katrina Jonsson född Eriksdotter 1857, död 1924, Morfar född 1851 Sven Albert Jonasson kom från Kristianopel i Blekinge. Morfars hade 4 barn: Hilda, Ida, Albin samt ett fosterbarn Olga.

De bodde vid Norra Edeby nere vid sjön, ”Utjorda” hette platsen. Jag var hos mormor när jag var 4 år, ett helt år. Mamma hade så många barn, så det var nog skönt att få lite hjälp. De hade ett par kor och en häst. Ett mindre gärde hörde till tomten. Sedan hade de ett mindre ställe bortom Söderfält som hette Rudan, där fanns ett boningshus, stall och ladugård samt ett par åkrar som han odlade på. Dit åkte vi med häst och vagn och med de 2 korna i rep bakom vagnen, så stanna vi där ca 14 dar, en härlig utflykt. Där fanns även lada att köra in hö i. Mammas bror Albin gjorde sin värnplikt och blev grundligt förkyld och fick lunginflammation och dog 20 år gammal, ett mycket hårt slag för föräldrarna.

Mamma o pappa köpte gården i Edeby och fick lagfart 1916

Det första världskriget pågick ännu och pappa blev mobilicerad till Grisslehamn, där de bodde i baracker. De kunde inte flytta till nya gården förrän 1918. Det betyder att Axel och jag är nog födda hos farfar o farmor, där de då bodde.

Pappa köpte gården av Farbror Wille och faster Mina, som hade haft gården i 38 år. När pappa köpte gården styckades det av, att Faster Mina och Farbror Wille skulle bo där uppe och ha några åkerlappar och få ta brännved på skogen samt att få 2 liter mjölk varannan dag hemburen samt ett par säckar potatis på hösten. Till jul när vi slakta grisar fick de fläsk.

Innan Farbror Wille köpte gården ägde en äldre bror till honom den, som hette Karl-Erik o Mari Andersson, de bodde också i Edeby. Han var fartygsmäklare. Dessa 3 gubbar var bröder, min farfar Anders-Viktor, Karl-Erik och Gustav Vilhelm Andersson.

Karl-Eriks fru Mari var även hon mycket intresserad av affärer, sen hon blev änka hade hon en ko och några höns. Varje höst tog hon båten till Stockholm och sålde potatis och lingon samt nypon. Pappa körde henne ner till bryggan och Vaxholm III med trillan. Hon hade alltid konstiga stora hattar på sig. Mari var synsk och såg ofta saker som hände senare. Jag körde in hö åt henne 1929, hon hade ett gärde nära Nothamnsvägen, Lådan hette det.

De hade två pojkar Emil och Eljard. Eljard var gift med vår moster Hilda, de fick inga barn. Men båda pojkarna utbildade sig till sjökaptener. Emil var alltid på långtgående fartyg till utländska hamnar. Ibland fick frun Elsa följa med.

Långt emellan kom de till Göteborg. Då stanna de iland nån månad. Då bodde de hos modern Mari i Edeby. Då kom de alltid och hälsa på hos oss. Då kunde Emil ha en halv säck med kaffe från Brasilien med sig. Då blev mamma glad. De hade en pojke, Bengt.

Prästerna på Wäddö på 20-talet

Vill berätta lite om prästerna på Wäddö vid 1920-talet. Vi hade två stycken; en kyrkoherde Hallenberg och en pastor Jungve. De var helt olika till sättet. Hallenberg var lugn och sansad medan pastor Jungve var impulsiv och alltid lite i farten. Han hade bil och tre pojkar och en ganska kraftig fru. Den familjen var mycket naturintresserad och vi träffa dem ofta uppe vid Söderängen där de plocka bär och vandra i skogen.

Jungve var ofta uti bygden och hälsa på folk. Han var mån om sina församlingsbor. När han kom med sin bil och körde om någon äldre som gick på vägen stanna han alltid och bjöd dem att få åka med. Han var hemma hos oss och döpte Solveig. Mamma bjöd på kaffe i salen och pappa bjöd på kask. Vi tyckte det var väldigt spännande om han skulle dricka kask, men den åkte med.

Pastorn fiffla något med kommunens pengar och blev anmäld för förskingring inför tinget och blev bötfälld, samt fick sitta i fängelse i Norrtälje i 2 månader. Han var omtyckt av många i byn, så han fick påhälsning när han satt inne. När han frigavs blev han mottagen med blommor. Axel gick och läste för denna präst. Han var sträng emot sina konfirmander och höll koll på om de gick till kyrkan om söndagarna och lyssna på gudtjänsten.

Märkligt nog så träffa jag honom 40 år senare vid tunnelbanan i Aspudden på perongen. Han gick fram och tillbaka och vänta på tunnelbanan. Jag kände igen honom fast han var gråhårig. Jag gick fram och hälsa på honom och tala om vem jag var. Han blev glad att jag kom fram och hälsa på honom. Vi talade lite om Wäddö, jag tror att han uppskattade vårt korta möte.

På 20-talet hade prästerna husförhör med sin församling hemma hos någon i byn. Jag vet att det försiggick hos Mor Lindstedt som bodde en bit ifrån oss. Det förhördes lite om bibeln, annars var det nog mest att träffa folket och se hur de mådde och de fick sig en pratstund till kaffet. Mor Lindstedt hade en dotterson, som hette Edvard Wikström. Han blev kvar på gården och sedermera övertog den. Vi bilda en förening S L U (Svenska Landsbyggdens Ungdom) där var Edvard ordförande. Han gifte sig aldrig. I SLU-föreningen var vi mellan 15-20 st ungdomar och mötena hölls hos olika medlemmar. Även hos oss i Edeby hölls möten. De var trevliga, ofta med lite underhållning och kaffe. Vi var 4 st hos oss som var med; Linnea, Elin (Maj), Axel och jag. Det ordnades med idrottstävlingar; gångtävlingar, skidtävlingar samt bandy mot andra föreningar.

Axel och jag

Axel och jag var nästan lika gamla, 1 år och 3 månader skilde, så vi hade sällskap av varandra. Vi var jämt ihop och kom bra överens.

När Axel och jag var en 10-11 år gick vi ner till Svartudden på Havsskogen för att plocka svarta vinbär samt hallon. På vägen genom skogen kom en stor tjädertupp och jagade oss. Då fick vi tag i varsin påk och slog till tjädertuppen i skallen så den tuppa av. Då tog vi fram kniven och stack bakom huvudet så blodet rann av, så hängde vi upp den i en gran medan vi gick ned till havet och plocka våra bär. Så på hemvägen tog vi den med oss hem till mamma. Vi blev väl mottagna när vi kom hem med både bär och fågelkött. Vi var vana att slakta kycklingar, så vi visste hur vi skulle göra. Tuppen var tung så vi bar den på en pinne emellan oss.

När vi var pojkar bada´ vi mest vid södra bysplatsen, där var vass så vi visste hur långt vi våga´ gå ut. Då kunde vi inte simma, så det kunde vara lite läskigt ibland när man kom för långt ut. Där byggde vi en flotte tillsammans med Gunnar Modin och Josef Lennartsson. Det var kul att paddla omkring med den där vid badplatsen. De här äventyren vågade vi inte tala om för mamma, då kanske vi fått badförbud. Men vi lärde oss simma ganska tidigt, vi plaska runt med flotten som vi kunde hålla oss i, så innan sommaren tog slut kunde vi simma.

Vi var 6 pojkar och 3 flickor, så det var alltid liv och rörelse i huset. När pappa köpte huset fanns ingen veranda och inget rum i övervåningen. Så pappa lät bygga verandan och 2 st rum i övervåningen. Ett rum för flickorna och ett till Edvin. De blev färdiga strax före pappas 50-årsdag 1931.

När pappa fyllde 50 år 1931 var det stor fest hemma den 28 april. Halva byn var nog med, huset var fullt. Bernard Ungman var hovmästare och Nygårds Tilda hjälpte mamma laga mat. I veckan före var pappa och jag till Norrtälje och köpte sprit och dryckesvaror, en stor resväska full. Födelsefesten var mycket lyckad med dans och trevligt umgänge, den vara´ ända till morgonen.

När vi flytta´ till gården 1918 så fanns det bara en mycket gammal lagård och stall av nästan metertjocka väggar och mycket lågt till tak. Så byggdes en ny ladugård och stall 1922-23. Jag har ännu ett svagt minne av de gamla uthusen. I början hade mina föräldrar både hästar, kor, höns, grisar och får. På sommaren var fåren på Fjällbo holmar, roddes dit med båt.

Det nya huset med lagård, stall och svinhus blev ihopbyggda med en stor lada och vagnslider. På så vis blev gårdstomten och lagårdsbacken inramade, det såg mycket trevligt ut. De nya efterträdarna rev ner både den stora ladan och vagnslidret. Den stora charmen på hus och gården försvann. Vi hade en fin syrenberså på gården där vi ibland åt middag eller drack kaffe, den var väl tilltagen så vi kunde sitta en 10-12 st där.

Vi hade ca 15 kor och 5 hästar, så det fanns mycket att göra på mornarna när det skulle mjölkas och rengöras för alla djuren och hästarna skulle ryktas.

På ett tidigt stadium hade vi ett gammalt tröskverk, med en vandring som drogs av 3 hästar. Där fick Axel och jag vara med o köra. Ibland körde vi till Karl-Mats och tröska´ några lass så att det skulle finnas mat till djuren. Något år senare kom Natanael från Ortala med ett stort tröskverk med en råoljemotor och skötte om tröskningen, då gick det åt mycket folk för att allt skulle flyta bra. Det behövdes en 10 st, så då måste vi skaffa extra hjälp, men det gick alltid att få tag i folk. Då fick mamma jobbigt att skaffa mat och kaffe åt alla karlarna. Men det var alltid ett glatt och trevligt umgänge vid måltiderna.

När vi var unga fanns det mycket folk i Edeby, varje hus var besatt av människor och det fanns mycket ungdomar och samlingsplatsen var ofta vid skvallertorget. Där kunde det vara ett 20-tal ibland. I Elmsta fanns det dans på lördagar hos Hesslings och på söndagar var det bio i samma lokal. Varje vecka hade Frälsningsarmen och Filadelfia möten. Ungdomarna gick ofta dit för att träffas.

På somrarna blev det fart i byn. Då kom sommargästerna, nästan i varenda kåk hyrdes det ut till sommargäster. Hemma hos oss hyrdes stora huset ut till ”herrskap” som det hette. Då flytta´ vi in i gammelstugan, det var alltid spännande att byta hus ett tag på sommaren.

När Axel och jag var en 11-12 år gick vi runt och rövade kråkbon i skogarna, vi fick 25 öre för varje kråkunge. Jerk-Anders Dennis tog emot dem, det var en ganska bra inkomst för oss. Mamma var inte så glad för detta för det gick hårt åt våra byxor och strumpor. Ibland fick vi slätklättra högt upp i träden. En gång var vi uppe vid Söderängen i skogsbacken där och kråkorna flög och kraxa över oss. Då sa vi till varann att här måste det finnas bon. Vi glodde högt upp i alla träd. Helt plötsligt hörde jag ett fräsande ljud och titta´ ner på marken. Då stod jag mitt uppe på en stor ormhög, de slingra´ om varandra i flera färger. Jag blev paralyserad och kunde inte hoppa därifrån med en gång, utan trampa´ där på dem ett tag. Jag blev helt chockad, så ropa´ jag på Axel, han tyckte att vi skulle gå upp och titta på dem. Men när vi skulle ta med oss varsin sten och kasta på dem så låg det en huggorm under den. Då vågade vi inte stanna kvar längre där utan drog oss hemåt. Efter detta hade jag besvärligt i flera år. Varje natt drömde jag om ormar som slingrade omkring ansiktet eller ihopslingrade runt mig.

När vi börja´ skolan på hösten hade Axel och jag ganska jobbigt för på väg till skolan fick vi gå i vall med korna till Söderängen, en ganska stor omväg, efteråt hade vi nog ca 3 km att gå. Ibland kunde det vara väldigt daggvått, vi fick nämligen fösa korna genom en åker med havre som räckte upp till knäna, ca 12 kor. När det var riktigt blött tog vi av oss sandalerna, eljest blev de genomblöta.

Jag minns när vi en gång körde hem säd-havre från Söderängen, pappa och Edvin med varsitt fordon och jag stod i lasset och stuva medan de körde hem och lasta av, så vänta jag till nästa kom och hämta. Men så kom det en regnskur och då var det slutkört. Då gick jag in i ladan och lade mig i höet som fanns där och somnade. Mamma blev orolig när jag inte kom hem och det blev mörkt, så Edvin fick ta cykeln och åka upp och hämta mig. Han blev konfunderad när laduporten var stängd utifrån med en stolpe. Men han ropade så jag vakna´ och fick åka på cykelstången hem.

När vi var pojkar var gruvan igång nära Nothamn, många hade arbete där. Det lades ut en räls ner till havet norr om Nothamn. Där låg tyska fartyg och tog emot fältspaten.

Vi var 9 syskon och hade mycket trevligt ihop. Speciellt till jul var det mycket tisslande o tasslande med alla julklappar som skulle ordnas, lite hemlighetsfullt. Hade vi enkel mat till vardags så blev det dessto mer till jul.

Till jul slaktades 2 st grisar, Karl Enman skötte om slakten, en såldes till slaktare Brodin och en hade vi själva. Då blev det mycket mat med korv, blodpudding, paltbröd, fläsk och annat. Farmor kom då över och hjälpte mamma. Linnea och Maj hjälpte till.

Julen firades i 3 dar hemma. Karlarna gick inte till skogen och högg. På julaftonen sa alltid pappa till Sven och Maj: nu ställer ni er upp och sjunger ett par bitar, jo gör de sa mamma som påtryckare. Så det var bara och ställa oss upp o sjunga.

Nu när jul och nyår var överstökade kom julkalas i varje bondgård nästan, inte alla men många. Det börja´ i januari månad. Vi tyckte det var väldigt trevligt. Vi barn hade alltid några lekar på gång, så fick vi alltid så gott kaffebröd och tårtor. Gubbarna fick grogg o starkvaror, damerna likör, punch och frukt.

Axel och jag missa´ ett kalas hos Gustavs Jans Gustav, det var nysnö och vi kivades om sopkvasten vid trappan. Pappa blev arg och föste hem oss. Det var lite snopet att knalla iväg hem till mamma, men hon bjöd oss på lite gott så det gick bra.

Axel och jag lövsåga´ mycket på hösten och gjorde en del fina saker som vi hade amerikanskt lotteri på med 3 vinster. Försäljningen gick bra. För pengarna som kom in åkte vi upp till Elmsta och köpte varsitt par skidor av Haglund. De var en lyckad affär. Den vintern kom en massa snö så det gick inte att använda vägen, det stod snö även över alla gärdsgårdar så alla fick köra utanför i Karlspers hagen. En dag blev det väldig storm när vi var ute och åkte. Vi åkte från en stor snödriva och jag kunde inte stanna utan körde på en gärdsgård och nya skidan gick av vid spetsen. Men en släkting till oss, Hugo Eriksson, kunde laga den så den gick lika bra som förut.

Året efter jag slutat skolan gick jag och läste för kyrkoherde Hallenberg i sockenstugan på vintern. Vi var ganska många ungdomar både ifrån Wäddö och Massum. Det var trevligt att träffa nya ungdomar, så småningom konfirmerades vi i kyrkan och då fick vi långbyxor för första gången, en stor dag tyckte man då.

Edvin gjorde sin värnplikt vid K1 kavalleri, hovslagare i lumpen. Jag var då 12-13 år. Då fick man vara med och köra ved och timmer i skogen på vintern som en stor karl. Det var jobbigt att lasta timmerlass med stora tunga stockar, de grövsta stockarna fick man ta till knep och köra upp på kälkarna med hästen. Det var jobbigt, men man tyckte det var kul när man lyckades.

Dragspel och utedansbanor

När jag var 11 år fick jag ett 2-radigt durspel av Faster Mina. Jag hade längtat så efter ett dragspel och hört mig för om det var någon som hade ett spel, men det var svårt. Jag hade för många syskon som skulle dra i det spelet, så det gick sönder efter 1 år. Men då fick jag höra att Alex Söderman hade ett 4-radigt dragspel som jag kunde få köpa. Det kosta´ 15 kr, det var lite skadat, men Karlpers Hjalmar lagade så det gick ganska bra. Mycket ovanligt med 4 rader, så där kunde jag lära mig de första enkla låtarna.

På sommaren kom Ajna och Karl-Erik Gustafsson till oss, som sommargäster. De hyrde vårt stora hus 1 månad. Ajna hade ett fint dragspel med sig. Då tyckte jag det var underbart att få höra dem spela. De var blinda båda två, ca 8 år äldre än mig. Vi hade mycket trevligt ihop, Karl-Erik var duktig att sjunga. När de for till stan lova de att de skulle köpa ett 5-radigt spel till mig och efter några veckor fick jag ett 5-radigt, 2-körigt spel. Maj hade det med sig f rån stan, vilken stor dag att få ett riktigt dragspel.

Åke och Maj kände en dragspelare på folkhögskolan, Allan N, som kom hem till oss och lärde mig spela samt lärde mig lite noter. Ibland fick jag cykla upp till skolan och få lite mera lärdom. Sedan var det bara att öva så mycket man hade tid. Efter ett par år hade jag lärt mig en hel del. Axel och jag åkte mycket upp till Tive dansbana i Hammarby. Där kunde man stå vid sidan och lyssna när de sjöng i megafon och lära sig både text och melodi. Jag hade köpt en visbok så det gick lätt att lära sig bitarna. Så cykla´ man upp på söndagskvällen igen och lärde in de bitar man hört på lördagen. Så när jag kom hem på kvällen spela man in det som man lärt sig.

Sedan byggde Edvin, John, Erik och Tore Jonasson en dansbana vid Sjöängen nära vattnet i Edeby. Där hjälpte jag till och stod i skjutbanan eller tog upp entren, 60 öre inträde. En gottkjosk fanns med dricka och kaffe. Verners Elin servera´ kaffe. Hennes man Verner var ordningsvakt. På denna dansbana lärde man sig dansa vals, hambo och schottis. Det var mycket skojigt med denna dansbana, varje lödag- och söndagskväll. På 30-talet fanns mycket sommargäster, så ibland tog jag med mig dragspelet och gick ner till dansbanan på onsdagar och spela´ några låtar och de hördes upp till byn så det kunde bli mycket folk ibland. Det fanns en gubbe som hade en väldigt fin lada med golv som vi fick låna ibland och ställa till med dans, då spela´ jag där. Då gick nån gubbe med hatten och tog upp lite spelpengar.

På pausar vid dansbanorna brukade jag spela ett par bitar medan musikanterna drack kaffe. Det tyckte jag var väldigt roligt, emedan de hade så fina dragspel som var 4-köriga, man tyckte det lät som en hel orkester i förhållande till mitt spel. Jag har spelat på alla dansbanor här på Wäddö vid orkesternas pausar. Jag hade en kompis som var duktig och spela trummor.

Granförsäljning i Stockholm

På 30-talet åkte många till Stockholm och sålde julgranar 1 vecka före Jul. Så hela december gick åt att skaffa granar, ca 125 st. Vi tog hem dem på logen och band alla med snören. Edvin och jag åkte med lastbilen in och sålde i 3 år. Första året stod vi vid Tegelbacken alldeles intill järnvägsbommarna, vilka fälldes stup i ett. Vi bodde då hos Karl-Erik och Ajna, de som var sommargäster hemma hos oss. Det var låga priser på granarna ca 2 kr. De största kunde man få 3,50 kr för. Ett år stod vi vid Strandvägen nära Nybroplan, då bodde vi på hotell. Flera grabbar från Edeby var inne med granar så vi bodde på samma hotell och hade väldigt trevligt om kvällarna. Sista året stod vi vid Flygmonumentet vid Karlaplan. Vi åkte inte hem förrän på Julafton. Affärerna gick alltid bra.

Mina första jobb

Året efter jag gått och läst arbetade jag hos Sigfrid Senström på sommaren. Han var då nygift med en flicka från Östergötland. Hon arbetade hos en bonde i Tomta. Sigfrid kände denna bonde och blev erbjuden att få överta pigan om han kunde få en gris i utbyte och det gick bra. Efter någon månad så gifte sig Sigfrid med Signe, som hon hette. Jag bodde i en egen stuga där, så jag bodde bra. Jag kom dit i april och isen på viken gick upp efter några dagar, då la vi ut nät och fick abborre och mört. Men den nya frun var dålig på att laga mat, så fisken var halvrå och smaka´ inte bra. De fick så småningom en pojke, Bengt. Jag arbetade där till oktober. Då ringde Viktoria från Kista och undra´ med min föräldrar om vi inte hade nån pojke, som kunde komma och hjälpa dem för de hade blivit strandsatta på hjälp, emedan båda gubbarna hade åkt in på sjukhus. Så jag åkte över dit och övertog mansgörat på gården.

I Kista fanns bara Charlott och Viktoria på gården med 3 hästar och en 12-13 kor, så de var jätteglada när jag kom dit. Det är en mycket fin gård Kista. Jag fick även här bo i eget hus. Jag har skrivit om Kista på annat ställe, jag arbeta här över vintern.

Valdemar Olsson i Edeby var nygift och hade övertagit jordbruket av fadern Agust o Emma. Han kom och fråga om jag skulle kunna tänka mig att arbeta där över sommaren och jag tyckte de verka´ mycket trevliga. De bodde nästan granne med mitt hem, så jag nappa´ direkt. Kistadamerna kom naturligt nog i en svår situation, men det ordna´ upp sig för dem. De fick en gubbe från Veda som hjälpte dem och bonden som legat på sjukhus kom hem samtidigt.

Arbetet hos Valdemar och Ida var mycket trevligt, jag trivdes väldigt bra där, betalning 40 kr per månad. På sommaren när vi hade ätit middag, så efter maten kom Emma, Valdemars mor, med en kudde och vi fick lägga oss och vila middag. Mitt hem låg alldeles intill, så jag gick hem på kvällarna och byggde en tandemkanot modell ”Åland” i lillstugan som var snickarbod. Det var ganska mycket jobb men trevligt. Hos Valdemar fanns svarv och fina verktyg, som jag kunde använda vid behov. Kanoten blev bra, som jag sedan gjorde en vagn till med cykelhjul, som jag kunde binda efter cykeln och köra ner till Nothamn och åka ut på havet, omväxlande i viken.

Efter detta sökte jag till Folkhögskolan och kom in, så där gick jag hösten 1936 och våren 1937. Då kom Hugo Eriksson, ”Mörlings-Hugo” som vi sa, och undra´ om jag inte kunde tänka mig att komma med dem ut på sjön och bli eldare på SS Norrtelje. Hans fru Margit var servitris där och Gunnar Mörling var 1:e eldare samt Gunnars fru Inga Lisa arbetade som ”resteratris”. Hugo var smörjare på båten. Rena släktarbetet, det tilltala´ mig mycket. De var trevliga och man arbetade varannan dag. Så fridagar kunde man klä sig fint och gå runt var man ville på båten. Efter en månad så fick Gunnars svärfar en hjärtinfarkt och hade jordbruk i Veda på Wäddö mitt i höstskörden, så Gunnar måste sluta och åka hem till Veda och sköta om jordbruket. Då måste Norrteljebåten skaffa en ny eldare kvickt. Då kom Hugo och sa till mig att jag som nu blev 1:e eldare skulle ha löneförhöjning från 175 kr till 225 kr. Jag tala vid maskinisten om detta, men han sa att det inte gick för sig, men då sa jag att jag skulle gå över till Storskär som låg i Nybroviken intill oss, jag kände eldaren där, Sven Jansson, de skulle ha en ny eldare. Men då sa maskinisten att han skulle tala med kaptenen och mitt förslag gick igenom. Precis när Norrtelje lag upp för säsongen fick jag meddelande att jag skulle infinna mig för värnplikt på Skeppsholmen 3 oktober 1937. Så alla mina uppdrag passa´ precis in i varann.

Mamma och pappa flyttar ifrån gården i Edeby

1940 när alla barnen flugit ur boet blev pappa och mamma tvungna att sälja jordbruket. Edvin som var längst hemma ville starta eget. Pappa sålde till Lantbruksnämnden. Mamma var utbränd och orkade ingenting.

Det hölls auktion hemma på alla lösöre och hästar och kor. Carl Lundin stod för auktionen och Filip Nylund från Hammarby var utropare. Jag skrev upp alla varor och priser. Synd att man inte har papperna kvar, men Lundin tog hem dessa.

Edvin gör affärer

Edvin fortsatte och blev bonde samt slog sig på hästaffärer. Bönderna i Edeby började bli gamla och flera sålde sina hemman och styckade av sina gårdstomter.

En doktor Bodström köpte gårdarna i byn, fem stycken, men så blev han sjuk och gårdarna blev till salu. Det fanns två hugade spekulanter, John Mattsson och Edvin, 105 tusen kronor. Då tyckte John att Edvin skulle ha det så han avstod att bjuda högre. Nu hade Edvin tur, han hade gift sig med Elsa Sandgren från Velända i Roslagsbro. Hennes bror Sven Sandgren var en tät gubbe så Edvin fick låna 100 tusen av honom, så det ordna´ sig fint. Nu bosatte sig Edvin med familj efter Axel Matssons, John Mattssons far. Edvin slog sig nu på stora hästaffärer. Göran, vår bror, hjälpte Edvin med jordbruket så Edvin kunde lägga ner stort intresse på affärer. Han åkte runt i byarna, köpte och sålde, han var fena på dylika affärer. En gång i början på 40-talet berätta´ han att han hade 40 st hästar som stod i olika stall i gårdarna som han köpt. På en gång fick han sälja 35 st hästar till Ryssland.

Nu fick han tillgång till stora skogar, ca 500 tunnland skog, så det blev avverkning i stor skala. Många i byn fick arbete.

Efter världskrigets fred 1945 blev det stor efterfrågan på tomter och sportstugor. Då kom Edvin på att han skulle exploatera tomter på de olika gårdarna nere vid havet. Så han börja´ så smått nere vid Havsängen där han styckade av ca 50 tomter en bit in på 50-talet.

Så småningom blev det affärer i stor skala för Edvin, han köpte lämplig mark i nästan halva Uppland och styckade av tomter och sålde.

Elsa och Edvin fick två flickor, Anette gift med Rolf Schillén samt Barbro gift med Karl-Göran Halvarsson. Edvin , född 1909, blev 76 år.

Jag måste skriva lite om Havsängen, en stor händelse i våra liv

Edvin hade börjat få ordning på en del tomter och var mycket mån om att vi skulle ha en tomt där. Men nu kom frågan hur skulle vi göra. Vi tyckte att vi måste avstå, men Edvin hade helt andra åsikter. Han var mån om att vi skulle köpa en tomt. Vi betala handpenning på 350 kr, resten av betalningen, 3000 kr, kunde vi vänta med tills vi fick råd, ränta 4 %. Så vi slog till och fick en fin tomt nära havet, ca 80 m till havet. Vi var hans första kund så vi kunde välja. Detta hände 1954 och redan på våren 1955 började vi röja på tomten ca 2000 m². På tomten fanns hur många stubbar som helst. Det var bra växtlighet så det var en del jättestora granstubbar. Men vi var unga och starka så vi hjälptes åt att bryta mark. Både Ingrid och flickorna hjälpte till. Det blev en väldig hög med rötter och stubbar som jag sedan elda upp.

Det var ju viktigt att ha någonstans att bo, så jag fick reda på att det fanns en ganska stor gottkiosk på Lidingö till salu. Den fick vi köpa. En åkare, Anjou, i Gåsvik hade en stor lastbil med lyftkran och han körde till Stockholm. Så på en returvända hem till Wäddö hämtade vi denna kiosk. Den var stor med plattform framför, så kunderna kunde stå och handla från den. Det var då en dålig väg ner till havet, men vi kunde komma ganska nära. Så småningom baxade vi ner den på tomten. Nu kunde jag flytta ut väggen på plattformen och vi fick skapligt utrymme att ha två sängar. Så gjorde jag även en över och underslaf åt flickorna, så vi kunde bo där medan vi kunde röja upp för ett större hus. Det var en jobbig tid, men samtidigt roligt att se en tomt som växte fram lite i taget.

För att kunna finansiera dessa både hus, både hemma och här köpte vi en tomt till av Edvin, lite högre upp och byggde ett mindre hus där på 38 m². Vi byggde det och bodde där ett år, sedan sålde vi det och fick lite pengar så vi kunde bygga vårt riktiga hus där nere vid havet.

På min vintersemester var jag nere vid havet, bodde då i en stuga som Edvin hade byggt. Jag fällde träd där intill på Edvins skog. Det fanns då ingen motorsåg så det måste gå med handsåg, men jag var ung och frisk med bra kondition, så det gick bra. Vi hade gjort en ritning hur huset skulle se ut och räknat ut vilka längder på stolpar och takstolar och alla syllar och golvspann vi skulle ha. Jag såga till i längder. Det blev en ansenlig hög med virke innan det var klart. Så hade Edvin flera hästar som stod på stallet, så jag fick låna häst och kälkar att köra upp till sågen med, som låg nära intill. Grönlund och Edvin hade köpt en klingsåg i Småland och satte upp den där med en råoljemotor. Sedan såga Olle Grönlund och jag en dag. Det gick väldigt fint, emedan jag hade alla längder klara.

Sågningen kostade 250 kr och Edvin ville ha 25 kr för träden jag fällt. Hästen behövde motion så den kostade inget. Det går bra att bygga under sådana förhållanden.

Tomten lutar lite ner mot havet så huset är byggt lite som suterrängvåning med 2 st trappsteg. I det övre är kök och matrum och ett sovrum, där finns skorsten med järnspis. I rummet nere finns en skorsten till med öppen spis, nu insatt ”Roslagsspis”. I nästa rum finns bara elvärme. Där finns bastu och tvättrum och toalett. Väggen ner mot havet består nästan bara av glasfönster. Vi har en härlig utsikt ner mot havet och ser båtarna som går mot Åland.

Jag tycker om att snickra så jag byggde en gäststuga på 24 m² vinterbonad med el och vatten samt en Friggebod på ca 15 m². Jag byggde även ett växthus där vi odlar tomater och gurka samt blommor. Så byggde jag ett hönshus med hönsgård, vi hade 5 hönor och en tupp. Över hönsgården hade vi gamla skötar så att inte hökar och havsörnar skulle ge sig på hönsen. En gång dök en havsörn ner mot hönsen. Skötarna tog emot så den blev lite vimmelkantig och gick längs nätet på marken. Jag kunde ta den med händerna. Den hade en mycket stor näbb och långa klor, jag trodde den var skadad, den höll sig alldeles lugn och stilla, men när jag slängde upp den i luften flög den så fint ner i skogen, helt frisk.

Nere vid havet har vi gjort en hamnbassäng för 36 båtar. Så har vi gjort sjöbodar till nästan alla båtinnehavare. Det såg riktigt prydligt ut med båtar i hamnen och alla bodar byggda i vinkel intill.

Vi köpte först en träbåt i Singö. Vi måste kunna fiska eller ta oss en åktur när det passade. En träbåt fordrar mycket arbete i underhåll på vårarna, så vi sålde den och köpte en plastbåt, den behöver inget underhåll. Bara att ta upp på hösten och lägga i på våren.

Våra bekanta, Ina och Bengt Wennström, köpte en tomt nästan intill och lät bygga ett hus. Ina var ungdomsbekant med Ingrid så det passa utmärkt. Vi träffades varje dag på semestrarna eller andra lediga dagar. De hade också båt, så Bengt och jag fiska tätt som oftast. En underbar tid, vi träffades varje dag och hjälpte varann vid behov. Vi gjorde våra utflykter eller plocka bär och svamp när den tiden var.

När vi börja´ att fiska fanns det hur mycket torsk som helst. Man behövde bara ha en torskpilk med sig i båten, det var bara att slänga ut pilken så fick man alltid en torsk, ofta på ett par kilon. Så man kunde inte hålla på lång stund, då fick man för mycke.

Paddelsemestern 1942 med Brollan och Gunnar

Sommaren 1942 på semestern paddlade två arbetskamrater, två bröder, Brollan och Gunnar Samuelsson och jag. Vi paddla från Stockholm till Wäddö. Jag och Gunnar åkte i min Ålandskanot, 2-mans, som jag byggt hemma på Wäddö, och Bror hade en enmanskanot. Första dan åkte vi till Furusund, där vi tälta och laga oss kvällsmat. Det var en lördag så vi hade räknat med att det skulle vara dans någonstans, men det blev i blåsta på, så vi fick se oss om lite i omgivningarna innan vi kröp ner i våra sovsäckar. Vi hade en dryg arbetsdag imorgon som väntade, ganska långt från Furusund till Edeby.

Nästa dag blev det ganska blåsigt och på vissa ställen är det ganska stora fjärdar där vågorna blev rätt så höga och genast blev det lite jobbigare att paddla, men vi var unga och starka så det gick bra. Vi tog iland vid Edeby ångbåtsbrygga och bar upp våra kanoter, då hade det blivit eftermiddag.

Så promenera vi upp till Mamma och Pappa, som var varskodda att vi skulle komma. De bodde då i Edeby i Moster Hildas hus, som de köpt året tidigare av maken Eliard. Huset låg mitt emot Lundins affär. De hade en fin villa där i två plan, så det var gott om utrymme att ta emot oss. Det kändes skönt att få vila ut i riktiga sängar och äta av mammas goda mat. Vi stanna några dagar innan vi åkte till stan. Gunnar och Brollan tog bussen till stan, jag stanna en vecka till.

Nu var det så att bönder drev ner sina kor till bysplatsen för att äta av det fina gräset och dricka vatten ur sjön, som är ganska bräckt där och korna drack det gladerligen. Men när jag kom ner för att titta till kanoterna, så hade de bitit hål på min kantot. Det blev ingen paddling där ute, men jag kunde laga den så det var ingen större fara. När veckan hade gått så tog jag båten Waxholm III till stan med båda kanoterna.

Mamma och pappa flyttar till Gåsvik

Vår mamma var inte riktigt pigg, hon trivdes inte i huset som de köpt av Eliard. De hörde sig för om ett nytt boende och fick ett uppslag att det fanns ett hus, en tvåplansvilla, i Gåsvik. Och de kände med en gång att de ville bo där, så de sålde villan i Edeby till handlare E Lundin och flytta till Gåsvik. Här trivdes mamma och levde upp igen och blev frisk. Det fanns uthus så de kunde ha både gris och höns.

Nu blev mamma så pigg så hon börja med pensionatrörelse i mindre skala. Det fanns en 8-9 rum i huset, så fick en del gäster bo hos grannen Astrid som bodde intill. De tog nattgäster för 10 kr natten. Mamma bakade varje dag, så det fanns alltid färskt bröd.

Efter en tid byggde de om hönshuset till ett rum med kokmöjligheter och hyrde ut till sommargäster. Mamma var lite affärsmässig. Hon blev inte så gammal, hon dog på Juldagen, bara somnade in vid 69 år. Pappa fick nu en besvärlig tid, ensam och inte någon händig matlagare. Han hade en strävhårig tax som sällskap, alltid något att ta hand om och komma ut lite. Han var i korta perioder hos oss barn på olika ställen. På slutet var han på Solhem i Elmsta. Pappa blev 79 år.

En sak som jag inte kan komma över är att jag inte åkte hem till Wäddö och gratulerade mamma på hennes 50-årsdag. Hon hade räknat med att jag skulle komma hem och sjunga för henne. Det kändes bittert när hon sa det. Hon fyllde mitt i veckan och jag arbetade då hos en byggmästare som skulle ha ett hus färdigt till Midsommar och jag kunde inte få ledigt. Du kan åka hem till helgen mena han på och dumt nog godtog jag detta.

Jag vill berätta hur en Jul kunde se ut hemma i Edeby, Wäddö, 1928

Vi var ju 9 syskon så det var ganska livligt i en så stor familj, men vi kom bra överens så det gick bra. Förberedelsen till Julen börja ganska tidigt. Mamma vävde nya mattor, jag tror varannan Jul. Till Julen slakta vi 2 st grisar, ca 80-90 kg per st. Fiskar Enman kom hem och slakta grisarna. En gris såldes till slaktar Brolin, som hade slakteri, och en hade vi själva. Mamma behövde pengar till Jul för att kunna handla till denna stora familj. Vid grisslakt blev det mycket att ta reda på. Fläsket skulle styckas och saltas, så skulle det göras blodpudding, paltbröd, korv och syltor. Linnea och Maj fick hjälpa till, även Axel och jag fick veva köttkvarnen. Mamma gjorde storbak till Jul. Då eldas den stora bakugnen upp, där gick det in många brödkakor. Det bakades mycket hårt bröd. Det brukade bli 4 st. brödhävlar i taket som skulle torka. Så blev det limpor, en hel kista som ställdes upp på vind för att stå svalt. Axel och jag fick köra in ved så det skulle räcka över Juldagarna. Vi körde många lass på kälken. Det var en stor plats för veden vid sidan av köket. Vi fick varsin kaka för varje lass.

Långt före Jul hade Axel och jag sett ut en gran som skulle passa till Jul. Julgranen hämta vi på skogen intill, på Engshammaren som var våran skog. Vi drog hem den på en kälke, sen fick pappa göra i ordning den och sätta på en fot som bestod av ett träkors som fick ett hål för granen. Någon fot för vatten fanns inte då, så granen stod inte så många dar innan den börja barra. På Julaftons morgon togs granen in och alla vi barn hjälptes då åt att klä den. Granen blev mycket välklädd innan den blev klar. Först satte vi upp ljushållare av metall, sedan kom äpplen, röda och fina. Så hade vi gjort korgar av papper i skolslöjden, som skulle fyllas med godis. Så hade flickorna bakat pepparkaksgrisar, gummor och gubbar som skulle hängas upp. Så köpte vi sockergott av handlare Lundin, som var både vackra och goda. Sist kom konfekten som kastades på granen. Nu blev det så fullt så vi såg knappast kvistarna på granen, men vi tyckte den var fin. Så satte vi upp girlanger i taket, samt papperstavlor på väggen i köket med tomtar på, kälkar med julpaket och julbockar och sädeskärvar. Nu tyckte vi det var pyntat och fint.

I stall och ladugård fick hästar och kor lite extra gott av far och mor. Julaftonskväll börja vi fira vid 17-tiden. Farfar och farmor var alltid hemma hos oss på Julafton.

Dagen före Julafton bjöd mamma in Mor Pettersson samt Enockas Emma och Ida på kaffe på eftermiddagen för att smaka på julbak och kakor. De uppskatta det lilla besöket med julgran och allt pyntet. Själva hade de ingen julgran.

Till Julafton hade mamma gjort i ordning en väldig massa mat av alla sorter. Innan vi börja äta fick Maj eller jag läsa bordsbön. Till maten tog pappa och farfar en sup brännvin. Vi var inte bortskämda med så här mycket god mat, så det blev i mesta laget. Axel och jag brukade ta en sväng med sparken innan det blev dags att gå och lägga sig. Det fick inte bli för sent för vi skulle upp tidigt nästa morgon. Farmor och farfar gick alltid hem på kvällen, de hade en Fenixlykta med sig. De gick över Sandbergshagen.

Redan före kl 05 blev vi väckta för att åka till kyrkan på Julotta. Den börja kl 06, så det var lite kämpigt att vakna. Vi måste också få lite förtäring innan vi åkte.

Till Julottan åkte vi åkarn (släde), pappa körde och stod bakpå. Vi som åkte till kyrkan var Linnea, Maj, Axel och jag. Vi stuvades in i åkarn där pappa lagt lite hö i botten så vi inte skulle frysa om fötterna. Mamma hade plockat fram filtar som vi kunde binda om oss. Så fanns det en ”fotsack” som vi drog över oss, den var fäst med remmar så det var varmt och skönt. Vi hade en bra häst som var duktig att springa. När vi kom ut på landsvägen fanns flera slädpartin. Hästarna hade bjällror eller pinglor, så de var riktigt trevligt. När vi kom till kyrkan fick vi stig ur och pappa körde upp till kyrkstallet där det fanns plats för en 15-18 hästar med spiltor. Det var fint ordnat.

Vi barn tog alltid plats uppe på läktaren. Vi försökte alltid att få plats nära orgeln, för där kände vi orgeltramparen som hette Edvard Olsson. Han var snickare och hade varit hemma hos oss och byggt ett rum. Han var en riktig filur och mycket trevlig. Ibland när vi satt nära kunde vi få varsin kola. Han hade en bräda i golvet som han trampa ner, när orgeln skulle ha luft. Mamma hade skickat med en liten påse med småkakor, så vi skulle hålla oss vakna. Det var mycket stiligt att titta på, två stycken präster iklädda sina mässrockar tåga fram till altaret och ledde en kort predikan. Denna utflykt var trevlig för vi kände många av kyrkobesökarna. Det fanns inga bilar, bara hästskjutsar och många som promenera till kyrkan.

På hemvägen var det en väldig fart på hästskjutsarna. En del bönder hade tränat upp sina hästar så det blev en väldig fart. Mamma och pappa hade bekanta i Tomta, Tolvmans Gustav och Hilda med en pojke i vår ålder. Pappa bjöd med dem hem på kyrkkaffe, så det blev kaffe och smörgås när vi kom hem. Vi fick oss alla en trevlig pratstund. Mamma fick en hel del att stå i, men det tog hon med glädje och ett gott skratt, att träffa Tomtaborna. Julen firades i 3 dagar, gubbarna gick inte till skogen, utan tog långledigt. Så firades det på 20-talet.

Vi hade fått nya kläder till Jul. Anna-Britta Ungman hade varit hemma hos oss straxt före Jul i flera dagar och sytt nya kläder hos oss, så vi var väldigt fina på Julafton. Även våra föräldrar var finklädda. Det var riktigt högtidligt. Efter maten delades det ut julklappar. Det kunde inte bli så dyra klappar. Huvudsaken var att alla fick en liten present. Maj och jag turades om att vara tomte. Alltid lite spännande. De små barnen blev nästan i extas, så upprymda.

1 oktober 2009

Moa och jag har varit 1 vecka själva på Havsängen. Ingrid hade datakurs och klubbträff, och så hade hon känning av sina njurar, så det var inte lämpligt att hon följde med.

Min farfar var förut ägare till bondgården i byn, där Havsängen ingick. Gärdet Rörmossen, som ligger en bit ifrån, var förr en liten insjö som dikades ut någon gång vid årsskiftet 1917-1918 och då blev det en stride bäck som rann ner mot havet. Den bäcken rinner fortfarande och går genom vårt område. Diket går på gränsen mellan Havsängen och Edeby hamn. I denna bäckfåra har det en gång funnits en skvaltkvarn som de malde spannmål i. Så tydligen har det bott folk här för länge sedan.

Märkligt att mina föräldrar ägde marken intill, som idag kallas Edeby hamn. Där har jag varit och huggit ved och timmer i unga år. Den skogen räckte upp till Söderängen och där hade vi hästarna i vall på sommaren.

Intill vår tomt har det varit en kolmila, det finns ännu rester kvar. På vår tomt hitta jag en målsten när jag grävde om på tomten. Den användes för att markera gränsen, vägstycke eller tomt. Att Rörmossen varit en sjö fick brorsan Edvin som ägde gården ett tag bevis på. En ko blev sjuk och dog, då körde de ned den till Rörmossen och med grävskopan grävde de en grop på ca 1,5 m på 40-talet. När de kom ner till detta djup så fanns det vass i botten.

Bönderna hade förr en förening som de kallade för Byamanna lag. De träffades en gång om året. Då diskuterades vad som skulle göras under året med grusning och väghållning. Vägen uppdelades i stycken och varje bonde fick sitt vägstycke att grusa och sköta om. Inför årets möte fanns det en klubba som de kallade Byaklubban. På klubben skrevs en rapport vad som skulle behandlas och var mötet skulle vara. Klubban gick efter ett system runt till alla i byn och till vilken de skulle lämna den till, efter det genomlästa ärendet.

Om en större eldsvåda skulle inträffa så fanns det en stor brandspruta, som var placerad i ett litet hus straxt intill Lundins affär. Den stod på en vagn, klar att användasd vid behov, bara att spänna för ett par hästar. En stor fin villa brann ner hos trädgårdsmästare Svensson på Steneborg i början på 20-talet. Då användes denna brandspruta, men villan brann ner till grunden. Vi barn tyckte det var någonting förskräckligt och var lite rädda för elden långt efter.

Här följer delar av Svens berättelse utanför hemorten:

Jag arbetade som svetsare ett år på Värtans mekaniska verkstad, nere i Värtan. Verkmästaren där var från Wäddö. Isbrant hette han från Elmsta. När jag börja´ där så fanns ingen fackförening, så det bildades en under resans gång. Jag var då sekreterare vid starten där. Vi arbetade mycket med lastbåtar som kom in i hamnen i Värtan och blivit hårt angripna av den tjocka isen som då fanns på 40-talets början. Så fick vi mycket svetsarbete till gasverket i Värtan. Bland annat kom det in en båt som ägdes av en norrman. Vi hade mycket jobb med att utrusta den. Båten hette Bärgaren och skulle bärga skrot från förlista fartyg under kriget.

När vi arbetade med denna båt kom skepparen och undra´ om vi skulle kunna tänka oss att följa med som besättningsmän. Jag anställdes som skärbrännare för att med svets skära sönder de stora plåtar som hissades upp från havsbotten. Min kompis hade maskinistutbildning och skötte maskin, båten var koleldad. Vi nappade på där, tyckte de kändes kul med lite omväxling, man var ju ungkarl så man var inte uppbunden med familj.

Resan gick till Landsort, en lotsstation och fyrplats långt uti havet. Ett fartyg som hette Glan hade gått på grund där och förlist. Vi hade dykare som utförde arbeten på botten. Han hade en sån där gammal utrustning som fick luft från fartyget genom en pump. Han hade kåpa som vi skruva fast och tunga skor som vägde minst 10 kg styck så att han skulle hålla sig kvar på botten. De var ett intressant arbete, mycket småsaker från båten. Jag fick se till att det kom ner i lastrummet. Så när vi fick fullt åkte vi in till Nynäshamn och lasta´ över till en tågvagn.

När vi lastat av så fick vi låna en slang med ett långt munstycke för att spola rent. Johan som var maskinist fumla på något vis och det fina munstycket i koppar ramla´ i vattnet mellan båt och kaj, ca ½ m mellanrum. Det tyckte vi var galet. Som tur var hade munstycket hamnat på en stock som fanns på kajen och vi såg den ca 1 ½ m ner. Då beslöt vi att jag som var smal kunde dyka ner och hämta upp den. Jag klädde av mig i bara kalsingarna så höll 2 gubbar i benen och jag dök ner och lyckades få upp munstycket, då var det frid och fröjd igen. Vi gjorde bara ett par resor. Vi låg på norra änden av Landsort och det var höst och alltför blåsigt, så vi åkte in till Stockholm och lade upp vid Gröndal intill Liljeholmsbron.

Jag fick se en annons att de sökte folk till Gotland med fri resa på båten dit. Jag hade aldrig varit på Gotland så då passa jag på när jag var ledig och åkte över. Arbetet bestod av att vi skulle arbeta i en torvmosse i Slite så jag hade cykeln med mig och åkte från Visby.

Vi fick bo i baracker och en mindre restaurang fanns där vi kunde få mat. Vi var nog ca 10 man som arbetade där. En specialutrustad traktor skar ut lagom stora bitar som vi sedan trava upp i långa rader ungefär som vedtravar. Efter det torkat en vecka hämtades det av lastbil. Efter en vecka ringde jag min kompis Arne Bodfält i Stockholm. Han skulle börja sin semester och ville att vi skulle cykla runt sydsverige i 14 dagar. Så jag slutade arbeta på Gotland och tog båten hem till stan. Det hade varit intressant att se hur de skaffa bränsle att elda med.

Nästa dag tog Arne och jag tåget med cyklarna och åkte ner till Säffle och börja vår cykelfärd därifrån, vi hade tält med oss. Så drog vi oss ut mot Västkusten och åkte ända ner till Skåne. Vi tälta vid Ystad. Så stanna vi ett par dagar och undersökte Falsterbo och Skanör. Det fanns fina badställen där, så vi mådde bra med fina soldagar. Så drog vi över mot ostkusten och åkte den sidan hemåt. Vi hade bra väder hela tiden och det var mycket turistande cyklister ute på vägarna som vi kunde byta ord med ibland. Det var mycket lite bilar på vägen, de som fanns körde på gengas.

Flottan

I flottan hade vi nog lite för tunna kläder och jag gick i högvakten på Skeppsholmen och var lite förkyld och det blev mycket värre så jag blev sjukskriven och inlagd på sjukan några dagar, men så börja det rinna var ur ett öra och då blev jag skickad med ambulans till Garnisionssjukhuset på Hantverkargatan. Då kom de underfund med att jag fått varbildning i mitt högra öra och jag blev opererad, upphuggen bakom örat, även det vänstra örat var inflammerat, så de tog hål på trumhinnan där också och jag blev halvt döv, hörde ingenting. Jag fick ligga nästan 2 månader på sjukhus över både Jul och Nyår. Mamma var ängslig hur det skulle bli. Hennes bror Albin dog under samma förhållanden i lumpen på 20-talet.

Efter detta var jag hemma en månad på Wäddö. Jag hade ett pip i örat minst ett helt år efteråt. Sedan blev jag avpolletterad som värnpliktig och fick mucka från det militära.

Bygg- och verkstadsjobb

Nu satta jag ut en annons i DN att jag önska arbete och fick svar av en mindre byggmästare att jag kunde få jobb hos honom. Han byggde småhus från grunden till färdiga. Han hade byggen straxt hitom Gustavsberg.Vi byggde 2 st sommarhus. Detta passa mig precis, jag som tyckte om att snickra. Han drev samtidigt ett konditori tillsammans med sin sambo. Det fanns ett mindre hus på tomten där jag fick bo. Detta var en väldigt bra skola för mig, att vara med och bygga ända från grunden. När hösten kom slutade byggarbetet.

Axel arbetade då på E.X. Fabriker i Nacka och han hörde sig för om jag kunde få jobb där och det lyckades bra. Han hyrde rum på Koksgatan där även jag fick flytta in. Där bodde vi bra med kaffe på sängen varje söndagsmorron. Vi hade ganska nära till jobbet. Axel var svetsare, jag fick arbeta på maskinverkstan och fick lära mig svarvning. Efter ett tag sökte jag jobb på AGA på Lidingö. Där gick jag i en lärokurs om svetsning, så jag blev kvar där i 3 år.

Då sökte jag till ASEA Kabel i Sundbyberg. Där var blandat verkstadsjobb. Då hyrde jag rum på Karlbergsvägen. Jag hade nu gått med i Södermalms Idrottsförening, så det blev träning då och då på Östermalms IP. Nu träffa jag Arne Bodfält och vi kom i kontakt med Frisksportklubben Eken. De hade läger ute i Kanan vid Blackeberg, nästan nere vid sjön Mälaren, där låg 3 st klubbar i tält. Det var år 1939, en mycket fin solig sommar. Så Arne B och jag köpte oss ett 7-mannatält och satte upp på ett brädunderlag. Det blev ett rejält tält där vi kunde ha garderob och en köksavdelning, så hade vi bord och mattor på golvet samt ett

extratak till skydd mot regn. På lägret fanns nog ett 50-tal av både könen. Det var många olika yrkesungdomar som låg där. Det var mycket idrott och gymnastik av alla slag. Där lärde man sig att stå på händer.

Det var mycket sång och musik, flera hade instrument med sig. Jag hade ganska nära till arbetet i Sumpan dit man kunde cykla. Arne och jag köpte oss en kanadensare, som vi hade mycket glädje av.

Krigstider

Men nu hade Hittler börjat röra på sig nere i Tyskland och nazisterna satte igång att utrota alla judar och zigenare, och det räckte inte med sitt land, utan de ockuperade det ena landet efter det andra, så nästan hela Europa blev ockuperat av tyskarna. Endast Sverige och Schweiz slapp undan. Alla män här i Sverige blev inkallade mellan 20-60 år.

Det blev en mycket besvärlig tid, kvinnorna fick överta mycket mansgöra speciellt på landsbygden. Industrin fick lägga om och göra krigsmateriel. Det blev snabbt ransonering på matvaror och specialartiklar, kort även på kläder. Inom spårvägen där det alltid varit manligt inslag fick nu även kvinnor börja tjänstgöra. De fick lära sig köra både buss och spårvagn..

För oss ungdomar blev alla gränser stängda, så några utländska utflykter kunde det inte bli från 1939-1945, då äntligen kriget tog slut.

Jag låg vid flottan, vi låg mest inkallade av alla regementen. Jag låg 6 månader på en gång på en ö utanför Småland vid en lotsstation. Vi var 6 st, men det fanns en kocka där så vi fick bra mat. 4 lotsfamiljer bodde på ön så vid Jul blev vi bjudna på julkalas i de olika familjerna. Svårt komma iland när isen varken bar eller brast.

Som väl var slapp vi med nöd och näppe ifrån att komma med i kriget, fast det var mycket nära ibland. Sommaren 1945 slutade kriget, den stora fredsdagen kom till sist, mycket efterlängtrad och firades stort.

Livsfarlig sparktur på isen

När isen bar åkte vi spark in till Loftahammar och handla. En gång åkte en kille och jag spark på nyis in till affären, vi hade sparkskor. Han var gift och hade en liten pojke, så han ville att jag skulle åka först som var ungkarl. Så kom vi till en lång vik som gick in mot Loftahammar. Där såg isen så blank o fin ut, men när jag kom in mot viken så var där isen blott några centimeter tjock och isen gick som en våg framför sparken och märken efter båda medarna och foten med sparkskon gick igenom isen varje spark. Detta är den händelse där jag varit som räddast i hela mitt liv, vi hade ingen lina med oss heller.

Det gällde att hålla sparken igång, hade jag stannat hade vi sjunkit direkt. Jag fick klösa med sparkskon så att den inte gick igenom, så hävde jag mig över sparken för att fördela tyngden. Så gjorde jag så snäv sväng som möjligt för att återkomma ut på havet med fastare is. Så hitta vi en udde där vi kunde ta oss iland och handla.

På vårkanten 1940 mucka vi från Städsholmen och jag var fri i 3 månader, arbetade då på AGA på Lidingö. Efter dessa 3 månader blev jag kommenderad på SS Drottning Viktoria i 5 månader. Vi låg på Härsfjärden mest hela tiden. Detta pansarskepp var ganska stort, 500 mans besättning, nästan som en liten stad.

Jag hade lite tur att jag uppskattat löpning tidigare. Jag fick följa med underofficerare och furirer på träning på land emellanåt. Så hade fartyget tävlingar med civila föreningar i land. Där fick jag vara med och löpa 1500 meter. De försökte få mig att ta värvning, emedan det hände ibland att inga värnpliktiga fick ställa upp, men där var det nobben. Jag trivdes inte alls i det militära. Så en dag blev jag kommenderad direkt från Drottningen till ett annat fartyg, ävensom låg i Gräddö. Som tur var blev det bara en månad. Sedan permis i 3 månader igen. Så där höll det på i 5 år innan andra världskriget tog slut. Tur i alla fall att vi kom undan krigets fasor.

Tar körkort och köper bil

Axel och jag hyrde rum på lite olika ställen. På vissa ställen var hyrestanterna ganska besvärliga, så då flytta vi till någon annan. På den tiden fanns det rum att hyra lite varstans, stod ofta en lapp i fönstret ”Rum att hyra”.

1938 tog jag körkort på bil. En bekant från min tid på Folkhögskolan Hugge Dalberg börja med körskola på Birger Jarlsgatan, där jag läste teori och tog några körlektioner. Jag hade lärt mig köra bil på Wäddö av Teodor Jonasson, halvbror med vår mamma. Han var fiskhandlare på Wäddö och där växlade Axel och jag om med att vara med om att sälja fisk och strömming i byarna. Ibland när vi kom hem lite tidigt fick man låna hans lilla lastbil själv och köra och träna. Därför när man kom till Hugge kunde man köra. Det blev bara teorin, allt gick bra första gången. De kosta inte många kronor att ta körkort, sedan låna, hyrde man en bil över en helg och körde lite, 200 kr kosta det för lördag-söndag.

1940 köpte jag en Opel Olympia av en gubbe från Sundbyberg, 1000 kr. Det fanns ingen bensin att köpa, men det fanns lite i tanken och jag lyckades få köpa några liter på en bensinstation. Så kunde man få köpa renad bensin på apotektet. Jag fick ihop så mycket att det räckte till Wäddö. Jag kunde ställa upp den i ladan vid Faster Minas där nu pappa och mamma bodde. Vi kunde ta oss en sväng ner till Nothamn innan vi ställde upp bilen på logen tills kriget var över.

Ingrid och jag bildar familj

Ingrid och jag träffades på dans på Vasa Real på hösten 1943. Arne och jag brukade gå dit och dansa kombinationsdans (folkdans och vanlig dans). Ingrid och jag träffades under 1,5 år.

Ingrid for illa i Mälarhöjden på grund av hårda föräldrar så jag tyckte att hon skulle må bra av att komma till mina föräldrar i Gåsvik. Jag hämtade därför Ingrid och tog taxi ut till Wäddö med henne.

1944 förlovade Ingrid och jag oss, 6 april uti en stuga vid Gömmaren. Det var kallt och mycket snö. Inga Elmås, som Arne Bodfält och jag hyrde rum av, ägde denna stuga som vi fick låna. Men redan första dan fick Ingrid påssjuka med hög feber, så det blev lite misslyckat. En militärförläggning låg intill så en sjukvårdare kom upp och konstaterade sjukdomens art.

1945 gifte vi oss den 16/6. Pastor Padel förrättade vikselakten. Vi firade bröllopet på Sagatun i Mälarhöjden. Många släktningar ifrån båda sidor närvarade. En mycket trevlig festlighet med god mat, tal, sång, musik och dans.

Vi hade tur, fick en lägenhet i Aspudden, omodern med 2 rum och kök.

I samband med giftemålet börja min semester 14 dar. Då hyrde vi en liten stuga ute i havsbandet på Blidö av en familj Svensson hos vilken jag hyrt rum av i stan tidigare, en fin plats vid havet där vi fick låna båt och komma ut på sjön. Nu hade jag fått anställning vid SS Spårvägen, 1944 i april börja jag där. Nu blev man trafikman, slut med verkstadsarbetet.

Jag blev spårvagnsförare efter 1 år, ett trevligt jobb. Fick lära mig köra alla typer av spårvagnar i stan och alla förorter. 1967 övergick Sverige till högertrafik, då lades all spårbunden trafik ner. Så nu fick jag bussutbildning-övningskörning 14 dar. Det fanns många typer av bussar med olika motortyper, automatisk eller manuell. En del bussar måste man dubbeltrampa vid växling – ganska svåra att köra. Jag arbeta vid spårvägen i 36 år, tjänstgjorde även i ställverk. 1980 gick jag i pension. Jag har alltid haft god hälsa, så det kändes skönt att få sluta i maj månad, hade 180 timmar att fordra, sluta 3 månader tidigare.

Jag har alltid tyckt om att sjunga så jag var med i spårvägens sångkör i 43 år. 7 år efter pension deltog jag i kören. Att sjunga i kör är mycket trevligt och vi hade en fin ordförande Gunnar Johansson, som ordna många resor både inom och utrikes. Vi har nog besökt alla huvudstäder inom Europa samt Ryssland och Amerika. Mycket trevliga resor.

Vi fick 2 flickor, Britt 1946 och Elisabeth 1948. Två stiliga ganska långa flickor.